Tillbaka

LAG (1943:459) OM TILLSYN ÖVER HUNDAR OCH KATTER           

1 § Hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.

I jaktlagen (1987:259) finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas för att hindra hundar från att driva eller förfölja vilt. Lag (1987:260).

2 § Hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur må ej vara lös utomhus, såframt den icke hålles inom område, som är betryggande inhägnat och till vilken utomstående ej äga tillträde. Hållas får ute i trakten, skall vad nu är sagt gälla även beträffande hund som visat benägenhet att driva får.

3 § Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndighet meddela det beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Är det frågan om hund som avses i 2 §, får polismyndigheten besluta att hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg. Sedan hunden omhändertagits får ägaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av polismyndigheten.

Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja eller avliva hunden eller ta hand om hunden tills vidare. För omhändertagande gäller i övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:534).

Innan en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns, får hunden, om den ej låter sig tas om hand, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödar en hund är skyldig att snarast möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas. Lag (1988:535).

4 § Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunder. När detta skett skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om denne inte är känd, skall istället polismyndigheten i orten underrättas.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda hunden, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Lag (1987:260).

5 § Den som vill återfå en hund som tagits om hand enligt 4 § är skyldig att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader som omhändertagandet har medfört.

Har inte ägaren eller innehavaren, mot ersättning enligt första stycket, återtagit hunden inom en vecka efter det att han underrättades, om omhändertagander eller inom två veckor efter det att polismyndigheten underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden. Lag (1987:260).

6 § Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå att han ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan.

Vad nu stadgats om ägare till hund gäller också den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för skada som orsakats av en tjänstehund när en polisman använder den i tjänsten, om den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att ingripa mot honom.

Vid tillämpning av tredje stycket skall med polisman likställas sådan vaktpost eller annan som vi försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordningen. Lag (1992:268).

7 § En katt som med skäl lan antas vara övergiven eller förvildad, får dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Lag (1987:260).

8 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §,3 § tredje stycket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som har meddelats med stöd av 3 § första stycket döms till böter.

Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 § första stycket döms till penningböter. Lag (1991:261).

9 § Polismyndigheten beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmänna förvaltningsdomstol. Prövningstilllstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:1684).

Källa: http://www.jit.se/lagbok/943459t.html

LAGEN OM TRAFIKSÄKERHET

Hundar i bil skall liksom övriga passagerare sitta säkert. Olika förslag finns.

Hundsele : och säkerhetsbältet.

Fördel : Hunden kan sitta i sätet med övriga passagerare.

Nackdel : Om något händer och räddningspesonalen skall rädda passagerare och hund kan en skadad, chockad och rädd hund hugga omkring sig samt vilja försvara familjen. Var skall räddningspersonalen placera hunden sedan? Den lär inte sitta vackert i dikeskanten utan springa, antingen till skogs eller in i trafiken och ställa till ännu mera oreda.

Hundgrindar : Se hundsele nackdel senare del.

Hundbur :

Fördel : Hunden har sin lya och känner sig trygg även i dikeskanten. Lätt för räddningspersonalen att lyfta ur. Skyddar hunden från skador som kringflygande saker kan orsaka. Buren skall vara en stadig konstruktion och stå emot tyngder/slag. Den skall vara tillräckligt stor så hunden kan stå, sitta och ligga bekvämt samt sträcka ut sig.N

Nackdel : Hunden kan inte sitta med övriga familjen om inte extra utrymmer finns att sätta buren på.

Hur tränar jag hunden/valpen så den känner sig trygg i buren?

Ställ buren i exempelvis köket. Lägg en skän filt i botten låt den vara öppen hela tiden i början. Släng in lite godis och beröm i början. Gör det till en lek. Låt hunden gå in/ut som den vill. Ofta lägger den sig där och somnar. Då har buren blivit en trevlig lya som hundar/vargar/rävar söker skydd i.

Ibland kan dörren stängas en liten kort stund. Första gången när den är upptagen av att tugga ben eller godis. Så småningom lite längre stunder. Sätt sedan buren i bilen. Sätt hunden i den en kort stund medan du gör något annat i hundens närhet. Sätt på motorn men kör inte iväg första gången. Senare körs 5 minuter op väg med mycket beröm. Troligen bryr sig hunden inte speciellt men om den gnyr eller skakar så sitt och småprata, eventuellt sjung. Om den rent av mår lite illa, ge då illamående tablett t.ex "Postafen" 1 timme före åkturen. Hunden blir inte lullig och finns receptfri på apoteket. Se till att målet för resan är "hund-kul" så blir förväntan stor och det blir positivt att åka bil. Var glad i rösten och förmedla positiva förväntningar. Efter ett tag kan illamåendet ha gått över. Lycka till!

Skydda hunden från direkt sol och värme.

 Glöm inte vatten i buren.